Härom veckan kom så rapporten. Slutrapporten om vad polisen avser att göra för att få ner licenstiderna.
Sedan 2010 har licenstiderna ökat, och andelen JO anmälningar som kommit in har gjort att JO riktat kritik mot polisen 2012 (dnr 5481-2011 samt 5054-2011), år 2013 (6663-2012) och slutligen 2014 (dnr 5529-2013). Men även senare. Varje år har det varit flertalet JO anmälningar som fått JO att rikta kritik mot hur polisen sköter licencerna.
i Februari 2013 meddelade polismyndigheten JO i ett yttrande att handläggningstiderna hade till stor del fått en lösning. Något JO inte höll med om, och kritiken från JO 2014 var särskilt skarp.
Bland annat varnade JO för att betydelsen av långa licenshandläggningstider skulle ge stor ekonomisk påverkan för vapenhandlare.
året därpå presenterade polisen att man under 2015 skulle komma till rätta med problemet. Bland annat angas att man i Stockholm nu hade 2 till tre veckors handläggningstid. Så här två år senare vet vi att så ej var fallet.
i juli 2015 beslutade så regeringen att polismyndigheten skulle rapportera hur arbetet med handläggningstiderna skulle minska.
Den rapporten har nu kommit. ju2015 05755PO
Så vad kan man läsa i den?
Ja i princip är allt guld och gröna skogar, licenshandläggningstiden är nere på 3 veckor enligt rapporten.
Det är kanske inte så konstigt. Redan i kritiken från JO 2014 kunde man läsa att medeltiden för vapenlicens låg på runt 40 dagar. De som hade synat polisens yttrande lite mer noggrant kom fram till att det var ett rätt avancerat siffertrixande för att få ner den siffran.
I Februari 2013 hade polismyndigheten redan meddelat att handläggningstiderna hade fått en lösning, så det är ingen nyhet att myndigheten har skönmålat sina siffror under lång tid.
Det intressanta att läsa i ju2015 05755PO som kom för en vecka sedan är dock att man nu har börjat använda licenshanteringstiderna till sin fördel för att få igenom andra krav.
Bland annat kan man läsa att polismyndigheten, för att komma tillrätta med licenshandläggningstiderna vill inrätta en egen funktion som skall godkänna vilka vapen som man ska kunna få licens på. Detta för att handläggarna då ska få stöd och ledning i licensärenden.
Det är känt sedan länge att personer som ansvarar för licensärenden på polismyndigheten har velat få förbud mot vissa gevär. Speciellt halvautomatiska gevär, men även gevär som ser för militära ut.
Idag ligger bedömningen av vilka gevär som är lämpliga för jakt på Naturvårdsverket. Det är Naturvårdsverket som avgör om ett visst vapen är lämpligt att jaga med eller ej. När det gäller sportskytte så är det det specifika sportskytteförbundet som avgör om det vapen en tävlande ansöker licens på är lämpligt eller ej. Det är också bara förbund som är godkända av polismyndigheten som får utfärda aktivitetsintyg för licensbedömmning.
Vad som har hänt är att semiautomatiska vapen för jakt har ökat i popularitet, och att semiautomatiska vapen används inom sportskytte. Det förbundet som polisen har auktoriserat bedriver skytte med semiautomatiska gevär och pistoler. Polismyndigheten är inte så glad över detta, och eftersom vapenlagen från 2014 säger att auktorisationen bedöms utifrån förbundets ordning och reda, snarare än vilka vapen förbundet använder finns det inte mycket för polismyndigheten att göra för att förbjuda vapentyperna.
Man har försökt i domstol flertalet gånger, och misslyckats i samtliga 18 fall som jag känner till där en sportskytt som tillhör IPSC förbundet har ansökt om ett semiautomatiskt gevär.
Men genom att ge sken av att licenshandläggningstiderna kan minskas om polismyndigheten själva får bestämma exakt vilka vapen man får söka licens på försöker man kringgå den ordning som idag finns.
Eftersom EUs nya vapendirektiv medgav tillåtelse för sportskyttar att använda samtliga semiautomatiska gevär, samt undantag för frivilligorganisationer (vilka de flesta skytteförbunden är) att bedriva skytte även med militära vapen, kände man kanske ett behov av att attackera sportskyttet från en annan vinkel.
Det ger sig självt att om man följde vapenlagen, som den är idag, och faktiskt tillät licens på vapen som Naturvårdsverket har godkänt, samt vapen som de olika skytteförbunden har godkänt hade det inte medverkat menligt på Handläggningstiderna.
Skytteförbunden och jägarna har tillsammans gett polisen konkreta förslag på enkla förändringar, som utan att behöva förändra svensk lagstiftning skulle underlätta åtskilligt för Licenshandläggare på Polismyndigheten.
Ett av de enklare förslagen är att tillåta jägare att byta vapen hos vapenhandlare. Har en jägare en licens för ett gevär i klass 1 (älgstudsare) ska han kunna sälja vapnet till en vapenhandlare, och köpa en ny klass 1 studsare hos denne handlare. Handlaren kan sedan (precis såsom sker idag vid nyinköp med inköpstillstånd, anmäla licensnumret till polisen. Ingen ny licenshandläggning behövs. Personen i fråga är ju redan bedömd sedan tidigare att inneha en klass 1 studsare. Självfallet skall vapnet vara av en modell som Naturvårdsverket har godkänt.
Ett annat förslag är att förenkla vid femårslicencerna som gäller vid licens på pistoler för sportskytte. Det finns inget som hindrar polismyndigheten att automatiskt skicka ut en ny licens efter 5årsperiodens slut, utan att göra en ny prövning. I svensk lagstiftning idag så dras licenser in om brott eller sjukdom gör att innehavaren är olämplig. När femårslicencerna infördes i vapenlagen så var det inte på något sätt tvingande för polismyndigheten att utfärda femårslicenser. Det var snarare ett verktyg som var tänkt att användas vid den första licensen. Tanken bakom femårslicenserna var att se till att personer som egentligen inte var intresserade av sportskytte, utan bara gick med för att kunna få en licens, skulle behöva uppvisa kontinuerlig aktivitet i skytteklubben, och då förnya licensen efter fem år. På så sätt kunde man säkerställa att personen i fråga var medlem i skytteföreningen och sköt aktivt, och hade vapen för det ändamålet, och inte anskaffade sig vapnet för att sen raskt sluta med sportskytte, men fortsätta inneha vapen. Polisen införde dock femårslicencer på samtliga pistoler, och utan undantag att få en tillsvidare licens. Inte ens efter att de första fem åren förflutit. Detta innebär att folk som skjuter aktivt måste på nytt ansöka om ny vapenlicens vart femte år. Förslaget är att man får en femårslicens om man är ny sportskytt. Kan man sedan när den licencen skall förlängas uppvisa 5 aktiva år som sportskytt så borde licensen kunna omvandlas till en tillsvidarelicens. Det var så lagen var tänkt när den infördes, och det skulle minska antalet licensärenden rejält.
Det finns fler enkla sätt att minska handläggningstiderna. Bland annat kan svensk polis börja erkänna EUs vapenpass. De flesta länder idag respekterar vapenpasset, vilket gör att aktiva sportskyttar och jägare kan enkelt resa utomlands och jaga samt tävla. När Sverige hyser sportskyttetävlingar måste internationella tävlande ansöka hos polismyndigheten för att få resa in med sitt vapen. Trots att de har ett godkänt EU-vapenpass. Att Erkänna EU vapenpasset (ett pass svensk polismyndighet utfärdar till Svenska skyttar så vi kan resa utomlands med vapen), skulle också minska bördan på Licenshandläggare landet runt.
Men i stället för att förenkla vill man införa hårdare reglering, med argumentet att minska handläggningstiderna. Motivet är dock något helt annat. Att ta ifrån Naturvårdsverket uppgiften att medela vilka vapen som är acceptabla för jakt, och att hindra sportgrenar man för tillfället inte tycker är passande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar